När man som jag har startat två företag och drivit dessa under flera år vet man vad som krävs att leda en verksamhet. Jag har inte bara lett privat verksamhet utan även kommunal och statlig. Om man kan prata om att leda i generella termer när man har erfarenheter från olika verksamheter skulle jag vara en person som har god förståelse för detta, inklusive visioner och mål. Med denna varierade erfarenhet tycker jag mig också veta att det främst handlar om att förstå varje unik verksamhet.

Om jag då skulle vilja utveckla mig själv som chef, skulle jag kunna tänka mig att gå in och leda en befintlig verksamhet som för tillfället saknar chef? Skulle jag passa som interimschef? En interimistisk lösning är tidsbegränsad och en övergångslösning. Det medför vissa förutsättningar och krav. Vem har det som krävs. Har jag det?

Detta talar för att jag skulle fungera som interimschef:

  • Jag hade ingen ledarerfarenhet att driva någon av de företag jag var med att starta. Även om jag hade kunskaper kring innehållet av varje företags kärnverksamhet hade jag inte varit ledare för någon liknande verksamhet. Man lär sig mer om sin egen verksamhet samtidigt som man växer in i ledarrollen.
  • De chefs-uppdrag jag har haft inom statlig verksamhet har varit, och är, tidsbegränsade. Man vet när man går in i uppdragen att det gäller att göra en fokuserad insats under denna tid.
  • Att ha erfarenhet av att ta ett extra ansvar för en verksamhet, som det innebär att vara ledare/chef, ger en viss trygghet. Detta medför att jag kan tänka mig att leda även i nya sammanhang.
  • Jag är van att läsa in mycket material och på andra sätt samla in information för att sätta mig in i hur saker fungerar.

Detta talar för att jag inte skulle fungera som interimschef:

  • Min egen uppfattning av mig själv är att jag inte är den som ger ett omedelbart starkt intryck. Om detta är viktigt för att få en bra start i en ny verksamhet ligger jag sämre till.
  • Jag får ha en viss självkännedom och inser att det är mycket jag inte kan. Det är bra när man vet vad man inte kan för då kan man lära sig men ju mindre insatt man är desto mer måste man lära. Detta har sitt pris och jag är inte beredd att lägga för mycket tid på vissa saker.
  • Jag gör bara saker jag brinner för. Det utesluter väldigt mycket.
  • Det sägs att det är en fördel att vara äldre när man är interimschef. Även om jag har mer erfarenhet med ökad ålder är jag osäker på om jag har den energi som jag hade som yngre.

Om jag upplever att fördelarna väger tyngre än nackdelarna och att jag dessutom är inspirerad att anta nya utmaningar, vad ska jag då göra? Jag skulle vända mig till en förmedlare av interimstjänster som antingen är nischad inom det eller de områden jag kan bäst eller någon av de mer etablerade som förmedlar till många olika branscher. Brightmill har delat in uppdragen i olika kompetensområden. Då kan man lätt se vad man skulle passa som och anmäla intresse för just detta.

Som småföretagare kan jag se på interimistiska tjänster från det motsatta perspektivet. Hur ska jag göra om jag eller min partner av någon anledning inte kan göra jobbet? Det kan bero på långvarig sjukdom eller på en släktings sjukdom som man behöver lägga mycket tid på. Ska man sätta företaget på paus då?

De två grundläggande faktorer som det hänger på är om man har råd att ta in någon annan och om man kan få någon på deltid. Ett chefsuppdrag ska ge en resonlig lön. Det betyder också att om man behöver ersätta sig själv ska den som ersätter få skäligt betalt. Om man då inte har råd med en heltidslön kanske det viktigaste jobbet kan göras på deltid.

När man väl har konstaterat att man har råd att ta in en interimschef kommer nästa avgörande fråga. Är verksamheten så nischad att andra har svårt att förstå den? Vi har byggt upp vår verksamhet kring specifika ideal, kring specifika kunskaper och kring specifika metoder. Hur lätt är det för en utomstående att sätta sig in i detta?

När man brinner för sin egen verksamhet, som man har skapat och är ”förälder” åt, är det känsligt att någon annan ska vårda ens baby. Det är i detta läge man måste ha självinsikt och acceptera att man inte kan klara allt själv samt att andra kan betydligt mer än man vågar tro.

Med rätt förmedlare och rätt nätverk går det att hitta rätt person för uppdraget. Man kan också slappna av för man förbinder sig inte att anställa någon som en förmedlare föreslår om man inte själv känner sig säker.

Många småföretagare har inte tänkt på interimistiska lösningar för de tror inte att det någonsin kommer att bli aktuellt. Jag tycker att man ska tänka i dessa banor. Det finns alltid en risk att företaget inte går som man tänkt sig. Ska man då ta in en interimschef eller ska man lägga ner sin verksamhet och själv ta interimistiska uppdrag.

En del att tänka på. Dela gärna med dig av dina funderingar.

16 sep 2019